13 januari 2020

Två enkla frågor som hjälper dig att välja ord till ditt armband


Tänk dig att det är en Väldigt Vanlig Vardag.  Troligen en onsdag, med lika långt till helgen som var, som till helgen som kommer. Det är massor som ska göras, hinnas med och kommas ihåg och det känns lite tungt. Och du tänker ”Det hade varit lite lättare om solen åtminstone velat titta fram. Men nu är det som det är.”
När du sträcker dig efter kaffekoppen, med det lite för kalla kaffet, får du syn på armbandet på din arm. Du läser orden, och fastän du läst dem så många gånger förr får de dig att stanna upp ett kort ögonblick och en lugn glädje och en visshet sprider sig i kroppen. Orden får dig att komma tillbaka till Dig Själv och att komma ihåg det som är Riktigt Viktigt.
Och bara den korta påminnelsen gör att du får en liten dos ny energi, och när du fortsätter med din Väldigt Vanliga Vardag känns det till och med som att det inte är fullt lika mulet längre.
När Det händer, då fungerar armbanden som de ska. :-)
När jag får syn på stop. drop. meditate. tänker jag på en gång på self care och känner efter ifall jag behöver ta en paus.
När jag ser supercalifragilisticexpialidocious (från Mary Poppins) tänker jag ”Lekfullhet och nonsens gillar jag. Behöver mer av det idag?”
Och när jag läser quiet the mind and the soul will speak påminns jag om hur bra det känns när jag får tyst på vardagsbruset och kan lyssna inåt.
Och min favorit Månarmbandet får mig alltid att känna att jag är Där jag ska vara och Som jag ska vara. :-)
Armbandets viktigaste funktion är att Påminna – att påminna dig om något som Känns Bra.
Två enkla frågor hjälper dig i sökandet efter just Dina ord:
1. Vad vill du att armbandet ska hjälpa dig (eller den som ska få armbandet) att minnas?
– en specifik känsla
– en person
– en händelse i dåtid
– en händelsen i framtiden
– något du vill ha mer av i ditt liv
2. Vilka ord, bokstäver eller siffror skapar bäst den känslan eller bilden av det du vill minnas?
– ett eller flera ord som har speciell betydelse
– en längre text – ett citat, utdrag ur en dikt eller låttext, eller en bok, en affirmation
– ett eller flera namn – partner, familjemedlemmar, kompisar
– ett datum
– en plats
Det viktiga är att de ger dig Känslan du vill känna. :-)
Lycka till i ditt sökande efter Dina ord!
(Det här inlägget fanns ursprungligen på min hemsida.)

09 januari 2020

Ett skifte


En relativt kort tid efter att jag hade startat mitt konto Funkopopish på Instagram fick jag en fråga från Funko Nordic (som är den nordiska filialen till företaget Funko som säljer Funko Pop!s). De undrade ifall jag ville ingå i det ambassadörsteam som de var på väg att skapa. Det var fantastiskt kul att bli tillfrågad och liksom få ett kvitto på att det jag gjorde var Bra. Samtidigt var jag tveksam, för jag visste att jag skulle höja ribban för mig själv för att göra ett så bra jobb som möjligt (även om jag inte behövde det). Jag var tveksam till att sätta den pressen på mig själv på grund av mina tidigare utmattningar. Och eftersom jag dessutom inte kan ha flera större bollar i luften, visste jag att det också skulle innebära att målande och armband skulle få pausas. Efter att ha funderat ett tag sa jag ändå ja.

Och igår avslutade jag det samarbetet. Det har skavt en längre tid, av flera skäl, och det främsta var inte alls pressen, för det har funkat bra, utan att mitt samvete har väääldigt svårt för att uppmana folk att köpa mer nyproducerade plastprodukter, när jag vet att varken Shoppandet eller Plasten är bra för miljön och hälsan. Det är heller inte förenligt med vad jag tror på och det som alltid är min röda tråd: Kreativitet, Utveckling och Självomsorg.

Så: "Dobby has no master! Dobby is a free elf!"
Det har i och för sig varit ett väldigt fritt (nästintill obefintligt) uppdrag, men nu kan jag verkligen göra och säga vad jag vill igen. Och då säger jag:

- Var mer Kreativ!
- Använd det du redan har.
- Köp begagnat eller låna istället för att köpa nytt.
- Om du köper nytt, köp då bara sånt som du vet att du Verkligen, Verkligen vill ha/behöver och kommer behålla en längre tid.

Det känns väldigt bra, även om Egot fortfarande krisar lite över den förlorade titeln.

Den här förändringen kommer troligen inte synas i mina bilder överhuvudtaget. Det är främst ett skifte inom Mig och mitt sätt att tänka kring det jag gör.

Mina bilder hittar du HÄR.

10 oktober 2019

Tillbaka

Hoppsan. Jag lyckades på något sätt ta bort min hemsida. Men istället för att känna panik över det, känner jag mer "Jaha. Det var väl meningen."

Så mycket av det jag byggt upp de senaste åren har börjat nedmontera sig - Tictail där jag hade min shop stängdes ner och min fina lilla shop försvann, jag har tömt min Etsy-shop, jag tar en paus från armbanden, för just nu är jag så less på dem och hemsidan har jag successivt plockat bort saker från under en tid och nu försvann den. På ett sätt känns det sorgligt. Och på ett sätt som en befrielse och helt rätt. Det gamla vissnar och komposteras och blir till näring för Något Nytt.

Jag har funderat ett tag på att flytta tillbaka hit. Bloggen på hemsidan kändes aldrig riktigt Hemma. Och Instagram är Bilder för mig. Inte text. I alla fall inte den här sortens text. Jag tänker och formulerar mig bättre med papper och penna och vid datorn, än när jag sitter med mobilen. kanske för att det i mobilen alltid är 100 andra saker som pockar på min uppmärksamhet.

Kanske kommer jag fortsätta att skriva här, kanske inte. Kanske är det en mellanlandning. Vilket det är och hur det blir spelar ingen roll. Det enda som spelar roll är det som är NU.


09 maj 2016

Hemsidan


Jag har ju helt glömt att berätta att sen ett bra tag tillbaka finns jag här istället.

11 juni 2014

En hemsida till mig själv. Varför ska det vara så svårt??

Ja, hm... En Egen Hemsida stått på min fixarlista väldigt länge, och den borde verkligen finnas vid det här laget. Speciellt med tanke på att jag nu bland annat jobbar med att hjälpa andra med deras hemsidor. Jag menar, då borde det väl inte vara så svårt att svänga ihop en egen!? Men jo, det är det, för det handlar ju om så mycket mer än om att bara Svänga Ihop något. Det handlar alldeles väldigt mycket om att definiera, tydliggöra, strukturera och göra en massa val.

Och det handlar om att gå till botten med en massa saker:
vad är min bas? vad är min röda tråd? vad är kärnan? vad är allra viktigast? 
vad gör jag? vad vill jag göra? varför? hur vill jag göra det?
jag vill jag ge andra? vilken känsla vill jag förmedla med det jag gör? 

Det är frågor som jag haft med mig länge - i samarbeten med andra är det alltid där jag vill börja så vi har en gemensam bas och bild av vad vi vill göra, när jag gör jobb åt någon annan börjar jag med att leta reda på svaren på dem så att jag får en bild av Projektet.

Och sen specifikt för hemsidan:
vilket innehåll ska finnas? hur kan det struktureras på ett logiskt och lättöverskådligt sätt?
hur kan färg och annat lyfta fram det man vill få fram?

När jag jobbar med andra är det här saker som jag tycker är jättekul. Men när jag ställer frågorna till mig själv vrider jag mig som en liten mask, och sen var det plötsligt dags för kaffe eller något annat Väldigt Viktigt. ;-)

Som jag ser det beror det främst på tre saker:
- Gamla "sanningar" om vad jag kan och inte kan göra, hur jag är och hur jag inte är, hur saker och ting funkar och inte funkar och en hel massa annat. Det är luriga rackare, för man tror ju på dem ända tills man SER dem. Och man får syn på dem när man tänker "men det kan jag ju inte göra" och ibland "ja men så här ÄR det ju bara, det är bara att gilla läget".

- Att nya saker ligger utanför komfortzonen och jag inte VET hur det kan funka eller se ut. Det blir dimmigt och ovisst. Och otryggt. Och det aktiverar Rädslorna...

- Rädslor och Oroar som vill skydda mig från en massa saker. "Gå för guds skull inte ut i dimman och gå vilse! Håll dig här där vi vet hur allt funkar, för det är som det alltid har varit."
De kan komma med argument som låter helt logiska: det är för dyrt, det finns inte tid, du kan inte tillräckligt mycket, du är för gammal, du är för ung, vad ska andra säga! osv. Men vill man Verkligen så ger man inte upp vid ett hinder, man letar efter Lösningar. Rädslornas argument vill bara få mig att ge upp, så att det inte ska hända något Hemskt. Och det hemskaste är alltid, om man gräver djupt, att inte känna sig trygg och älskad för den man är.

En av de viktigaste sakerna jag lärt mig om Rädslorna är att det spelar ingen roll hur stora de verkar vara, för inuti är de alla väldigt små och rädda och det bästa sättet att komma vidare är alltid att lyssna på dem och lugna dem. Man kommer vidare Tillsammans med Rädslorna, inte trots dem.

Och nu när jag skrivit det här ser jag att en sak jag kan göra nu är att sätta mig och nosa reda på de Kan inte som dyker upp när jag svarar på frågorna, och fundera på hur sanna de verkligen är. :-) Förhoppningsvis kan jag byta ut dem mot några sannare sanningar, som skingrar lite av dimman och hjälper mig framåt istället för att dra mig tillbaka in i komfortzonen. :-)

När jag målade detta var det för att peppa mig till att orka mer. Jag fick ändra det till "Jag kan ta mig tid att vila". ;-)

15 maj 2014

Testbloggar från mobilen

När den här bloggen var en alldeles nyfödd liten blogg var en av förutsättningarna att jag skulle kunna sköta inläggsfixandet helt från mobilen. Men det dröjde inte så länge förrän jag satt vid datorn istället.

Nu bara testar jag hur det här blir. Kanske kan det vara ett sätt att få liv i bloggen igen. :-)

11 mars 2014

Tack och hej! Eh... ojdå, jag är visst kvar...

Sedan jag skrev sist har jag Helt och Definitivt slutat blogga. Japp. Tack och hej, nu blir det inte mer. Jag har inga Ord längre, och jag har inget att säga, och då försvinner ju hela vitsen med bloggandet. Solklart och självklart.

Och då är det ju lite märkligt att jag dammat av bloggen igen...
Och att jag sitter här och skriver just nu.
Hm...
Väldigt märkligt...

Men jag skyller allt på Hemsidan Som Inte Finns. Hemsidan som ska sammanfatta och förtydliga vad jag Egentligen Håller På Med. Enkelt, tydligt, glatt och allt det där. Det är bara det att det liksom ligger en mur av otydlighetsdimma och frustration mellan mig och sen där hemsidan. Det är som när man SER något i ögonvrån, men när man tittar dit försvinner det.

Så då tassar jag tillbaka till Bloggen och säger "Öh du, är det okej om jag hänger här ett tag till? Och kan du kanske hjälpa mig att fixa lite grejer?".

Jag vet helt ärligt inte hur det kommer att gå, för det känns som att bloggen känner sig hyfsat förorättad över att ha blivit dumpad. Och en känsla av "vi har vuxit ifrån varandra" svävar i luften...

Vi får se hur det går.

Vi får se, vi får se.

07 november 2013

Jag bloggar eftersom jag "inte bloggar"

Bloggar, bloggar inte, bloggar, bloggar inte, bloggar...

Ja, hur det än är med den saken så verkar det vara som en oskriven lag att så fort jag säger till någon att jag inte bloggar längre, så blir jag plötsligt så väldigt sugen på att skriva ett inlägg och kanske göra mig en ny header. :-D

Det är som när dottern var liten och vi var tvungna att prata tvärtom hela tiden: "Du får inte kliva upp ur sängen. Och inte ta på dig kläderna. Och absolut inte äta frukost. Och kom bara inte på tanken att tvätta händerna!" osv osv osv. Under vissa perioder var det så hela tiden. Så att vi vuxna närapå började säga "kom inte hit och hjälp mig med tvätten. och töm absolut inte diskmaskinen" till varandra. ;-)

För egen del handlar det väl inte så mycket om att jag känner mig speciellt busig och det blir en tokrolig situation, utan snarare att jag genom att säga "jag bloggar inte längre" tar bort all press från mig själv. Det finns inte ett Borde i sikte liksom. :-) Och då blir det kul. Och när det är kul blir det bra. :-)

Nu skulle jag kunna börja skriva om att kravlöst lekande & experimenterande och att göra saker bara för att de är kul är så himla viktigt. Och om drivkraft och lust. Men det ska jag inte göra. Det kan jag ta en annan gång, då jag "inte bloggar". ;-)

(Vad bilden har med detta att göra? Den skapades genom "meningslös" lek. Men i övrigt har den inget med texten att göra. :-D )

18 oktober 2013

Pysselstafettskontrollanten & sjukveckan

Äntligen fredag. Och när dottern kom hem satte jag henne genast i arbete medan jag själv låg i soffan. ;-) Hon kontrollerar barnpysselbeskrivningarna i Pysselstafetten. Om man är med med ett barnpyssel är det väl inte mer än rimligt att ett barn ska kunna läsa beskrivningen och förstå den? (Ok. Ålder och läskunnighet kan ju spela in här. :-) )

Hon började med att läsa igenom vår egen beskrivning och kontrollerade så att jag skrivit ner det hon sagt på ett okej sätt. Jag fick godkänt. Puh! :-)

Opellaes hopphage för leksakshästar, som hon läser på bilden, fick också tummen upp. :-) Många fick godkänt, ett par var inte så bra tyckte hon och en behöver man nog vuxenhjälp med, för det var både för krångliga ord och svårt att förstå. Sådan var hennes dom.

Det är tur att jag kan få lite hjälp med Pysselstafetten av dottern. För min vecka har mest sett ut som på bilderna ovan. Och då mest som de två nedre. Den övre högra bilden är på det "survival kit" jag plockade ihop när jag insåg att det var sängen som gällde, och i efterhand är det direkt skrattretande att jag trodde jag skulle ligga och vara kreativ och social. Ha!

Jag har även haft ovärderlig hjälp av Stina B, som fixat länkandet i bloggschemat när jag inte orkat. Hon är en pärla! (Ni vet, hon med den där grymt snygga blogheadern. ;-) )

Ibland fick jag lite sällskap. :-)

Om jag fått bestämma hade min vecka sett ut mer så här. Men men. Det blir som det blir. Och jag hann ju ta den här bilden innan jag blev sjuk åtminstone. :-)

Trevlig helg!

13 oktober 2013

En Rävsprattelgubbe till Pysselstafetten

Då är det vår tur i Pysselstafetten. Eller rättare sagt min dotters tur. För över ett halvår sen kom hon med en liten grön lapp där hon skrivit sitt namn och "...anmäld till pysselstafetten". :-)

Jag har under hela tiden fått strikta order om att inte lägga mig i för mycket, så har jag har mest fungerat som assistent, fotograf och sekreterare. :-)

Vi delar den här dagen med bloggen Hennihenni. Bloggschemat med alla pyssel på temat Pyssel med & för barn & bebis hittar ni här.

Vårt pyssel är en sprattelräv. Dottern har ritat hur den ska se ut och utifrån hennes räv har jag gjort en mall.

Du behöver
vanligt A4-papper
hårt papper (eller tunn kartong från t ex en müsliförpackning)
påsnitar/brads
snöre
blyertspenna
sudd
färgpennor, tuschpennor eller kritor
sax
limstift
nål som passar snöret
ev underlägg för att skydda bordet
mall (klicka för att ladda ner)

Gör så här
Skriv ut mallen. Lägg till egna detaljer om du vill.

Färglägg räven.

Klipp ut delarna (det behöver inte vara noggrant nu) och limma fast dem på det hårda papperet/kartongen.

Låt torka och klipp sen ut alla delar. Nu ska det klippas noggrant.

Gör hål för påsnitar och snöre i armarna, benen och kroppen. Vi hade nystanet under. Då blir det lättare att göra hål och man sticker sig inte på nålen. Sätt sedan fast armar och ben på kroppen med påsnitar/brads.

Klipp en lång bit snöre. Vi tog ca 125 cm. Trä snöret så att det blir som ett X på baksidan av figuren. Börja vid ett ben, gå diagonalt till ena axeln, sen till andra axeln och därefter diagonalt ner till andra benet.

Se till så att snörändarna är lika långa och knyt sen ihop dem. För att tråden skulle inte skulle bli så spänd att armarna och benen inte kunde sprattla, korsade vi rävens armar och ben (så att den ser lite kissnödig ut ;-) ) innan vi knöt.

Klar! Man kan göra ett litet hål i huvudet så att figuren kan hängas upp. Vår räv ville emellertid inte ha ett hål i huvudet, så den får sitta uppe med häftmassa när den inte är på sprattelhumör. :-)

Det var allt från oss. Vi hoppas att ni vill prova att göra en sprattelräv eller två. :-)

Imorgon fortsätter Pysselstafetten hos bloggarna Hannas kreativa hörna och Susannes blogg.

Är man sugen på höstpyssel tycker jag man ska ta och kika på Pysselstafett 7 som hade temat Höstmys.