11 juni 2014

En hemsida till mig själv. Varför ska det vara så svårt??

Ja, hm... En Egen Hemsida stått på min fixarlista väldigt länge, och den borde verkligen finnas vid det här laget. Speciellt med tanke på att jag nu bland annat jobbar med att hjälpa andra med deras hemsidor. Jag menar, då borde det väl inte vara så svårt att svänga ihop en egen!? Men jo, det är det, för det handlar ju om så mycket mer än om att bara Svänga Ihop något. Det handlar alldeles väldigt mycket om att definiera, tydliggöra, strukturera och göra en massa val.

Och det handlar om att gå till botten med en massa saker:
vad är min bas? vad är min röda tråd? vad är kärnan? vad är allra viktigast? 
vad gör jag? vad vill jag göra? varför? hur vill jag göra det?
jag vill jag ge andra? vilken känsla vill jag förmedla med det jag gör? 

Det är frågor som jag haft med mig länge - i samarbeten med andra är det alltid där jag vill börja så vi har en gemensam bas och bild av vad vi vill göra, när jag gör jobb åt någon annan börjar jag med att leta reda på svaren på dem så att jag får en bild av Projektet.

Och sen specifikt för hemsidan:
vilket innehåll ska finnas? hur kan det struktureras på ett logiskt och lättöverskådligt sätt?
hur kan färg och annat lyfta fram det man vill få fram?

När jag jobbar med andra är det här saker som jag tycker är jättekul. Men när jag ställer frågorna till mig själv vrider jag mig som en liten mask, och sen var det plötsligt dags för kaffe eller något annat Väldigt Viktigt. ;-)

Som jag ser det beror det främst på tre saker:
- Gamla "sanningar" om vad jag kan och inte kan göra, hur jag är och hur jag inte är, hur saker och ting funkar och inte funkar och en hel massa annat. Det är luriga rackare, för man tror ju på dem ända tills man SER dem. Och man får syn på dem när man tänker "men det kan jag ju inte göra" och ibland "ja men så här ÄR det ju bara, det är bara att gilla läget".

- Att nya saker ligger utanför komfortzonen och jag inte VET hur det kan funka eller se ut. Det blir dimmigt och ovisst. Och otryggt. Och det aktiverar Rädslorna...

- Rädslor och Oroar som vill skydda mig från en massa saker. "Gå för guds skull inte ut i dimman och gå vilse! Håll dig här där vi vet hur allt funkar, för det är som det alltid har varit."
De kan komma med argument som låter helt logiska: det är för dyrt, det finns inte tid, du kan inte tillräckligt mycket, du är för gammal, du är för ung, vad ska andra säga! osv. Men vill man Verkligen så ger man inte upp vid ett hinder, man letar efter Lösningar. Rädslornas argument vill bara få mig att ge upp, så att det inte ska hända något Hemskt. Och det hemskaste är alltid, om man gräver djupt, att inte känna sig trygg och älskad för den man är.

En av de viktigaste sakerna jag lärt mig om Rädslorna är att det spelar ingen roll hur stora de verkar vara, för inuti är de alla väldigt små och rädda och det bästa sättet att komma vidare är alltid att lyssna på dem och lugna dem. Man kommer vidare Tillsammans med Rädslorna, inte trots dem.

Och nu när jag skrivit det här ser jag att en sak jag kan göra nu är att sätta mig och nosa reda på de Kan inte som dyker upp när jag svarar på frågorna, och fundera på hur sanna de verkligen är. :-) Förhoppningsvis kan jag byta ut dem mot några sannare sanningar, som skingrar lite av dimman och hjälper mig framåt istället för att dra mig tillbaka in i komfortzonen. :-)

När jag målade detta var det för att peppa mig till att orka mer. Jag fick ändra det till "Jag kan ta mig tid att vila". ;-)