31 augusti 2011

Lite smått och gott

Tusen tack för alla snälla kommentarer till mina två senaste inlägg. :-) Ni är himla bra ni. :-)

Igår målade jag hela dagen. Idag har jag tagit itu med lite bloggstädning. Jag har delat på mina tutorials och pysselstafetterna och de har nu var sin sida. Ordning och reda. :-)

Medan jag höll på hittade jag även en annan pysselstafett, med ett helt annat upplägg, hos bloggen jonna d sniffar skönhet. Spännande! (Och lite förvirrande att den fått samma namn. Men, men. Sånt händer.) Den pysselstafetten har redan startat men man kan kika på upplägget i det här inlägget.

Sen har jag även fått ögonen på inte mindre än två nya marknadsplatser för handarbeten som öppnar nu under hösten. Jabbo som kommer att öppna i oktober. Man kan följa Jabbo på facebook.Och Epla som kommer att öppna den 5:e september. Ska bli jättekul att se hur de kommer att se ut och utvecklas. :-)

Ja, det var allt jag hade att komma med just nu. :-) Hoppas alla har en finfin onsdag. Min är lite mulen, men det funkar. ;-)

30 augusti 2011

Parallella spår

Igår bastade vi för första gången på länge. Då känns det som höst. Och det känns just nu helt okej. :-)

I bastun blir det ofta lite djupare prat. Så även igår. Vi pratade om bilden man har av folk som är i sorg och vad man ska svara när folk frågar hur man mår nu. Det är så lätt att få för sig att man ska vara på ett visst sätt. Man ska vara ledsen, trött och dämpad. Men så behöver det ju inte vara hela tiden. Det är så mycket både och, och mitt emellan också - man är ledsen och glad, trött och pigg, dämpad och sprudlande osv. Ibland löser de av varandra, och ibland är man allt på samma gång.

När jag tittat tillbaka på mina jobbiga perioder har jag sett att parallellt med det jobbiga och tunga har det alltid funnits bra saker - främst personer och intressen som gjort att jag hållit mig flytande. Och på samma sätt är det nu. Parallellt med allt det jobbiga har vi det också väldigt bra.

Det är lite som skidspår: De löper hela tiden parallellt, men till skillnad från skidspår kan de ändra form och storlek. Ibland är de stora och breda och ibland tunna och smala. Och vissa sträckor kan det kännas som att man åker på ett ben.

Vetskapen om det gör att jag känner att jag inte bara kan ge mig själv tillåtelse att vara glad, utan att det till och med är nödvändigt och en förutsättning för att klara av det andra. Och vi känner att vi inte vill dämpa oss och ta på oss ledsna masker när vi faktiskt är glada. Så ett mål för hösten är att må så bra som möjligt och ha så kul som möjligt, parallellt med det jobbiga.

En del i det är att lära sig vilka saker som stöttar och hjälper just mig, vilka saker som gör mig glad, vilka saker som gör mig löjligt glad ;-), vilka saker som gör mig lugn och harmoniskt osv.. Har man lite mer koll på det, kan man medvetet se till att få in så mycket som möjligt av det i sitt liv när de jobbiga perioderna kommer. Och även annars också. :-)

När det känns som att man åker på ett ben i det jobbiga spåret kan det vara bra att ha en "akutlista"; alltså ha lite koll på vad man ska prioritera för att må bättre. Min ser ut ungefär så här:

be om det jag behöver
vara med familj & vänner
äta
sova
kramar
stöttande och peppande sms av vänner och familj
skriva
läsa
se på film

Det som sen kommer på nästa nivå förtjänar nog ett eget inlägg. Så jag stannar här nu. :-)

29 augusti 2011

Jag skrev det här inlägget för några dagar sen. Sedan har det legat och mognat, medan jag funderat på om jag ska klicka på "publicera inlägg" eller ej.

* * * * *


Hur skriver man när sånt som inte får hända hänt? Vad skriver man? Vilka ord väljer man? Hur skriver man när man vill berätta utan att säga varken för mycket eller för lite?

Våren avslutades, eller om det var sommaren som började, med att kroppen sa ifrån. Sommaren gick. Bloggen fick vila, för jag behövde vila.

Vardagen kom igång så smått. M började resa. Kroppen sa ifrån igen. Jag blev frustrerad. Huvudvärk mm. Jag funderade mycket. Kände att jag behöver en 180graders-vändning och fokusera på familjen, hemmet och min hälsa ett tag. Och jag kände att jag behövde färgen lila.

Och mitt i dessa funderingar väcktes vi tidigt av telefonen en morgon i förra veckan. Tidiga samtal är inte bra.

Fröken Lökens farfar hade gått bort under natten. Farfar Ö som är trygghet, bygghjälp i stugan, bollplank och så mycket mer.

Vi åkte till farmor, fastrarna och kusinerna. Och vi föll ner i ett helveteshål av sorg. För mig blandades den nya sorgen med gammal sorg. Sen vande oss lite vid att vara i sorgbubblan. Den blev trygg på något sätt.

Vi åkte hem. Och hemmasorgen tog vid där vi hade lämnat den bland dammråttor och utvälta pärlburkar.

Fröken Löken hade missat skolstarten och jag var med henne under hennes första dag. Det var bra för oss båda.

Nu kommer vi sakta in i vardagen. Det är inte tungt hela tiden. Men när man är trött kommer tankarna och saknaden.

Ibland är det som vanligt, och till och med jäkligt kul ibland. Men då får vi  lite dåligt samvete. Men vi vet att Fröken Lökens farfar inte skulle velat att vi skulle deppat ihop. Han hade velat att vi ska vara glada, må så bra vi kan och ta hand om varandra.

Och så gillade han lila.

* * * * *

Jag tror inte riktigt på att hålla tyst om jobbiga saker, utan på att prata om dem så att de avdramatiseras och så att man också får möjlighet att stötta och hjälpa varandra. Det gäller givetvis inte allt, men vissa saker, som är sånt som alla förr eller senare går igenom. Och om man orkar och har lust förstås. :-)

12 augusti 2011

Nosar på vardagen

Jag har lämnat Fröken Löken på fritids - Fröken "Jag vill inte gå på fritids!!!!". Jag förstår henne absolut. Men det kommer inte kännas bättre på måndag, så vi mjukstartar med en halvdag idag, så att måndagen inte blir för jobbig.

Och det ger även mig en halvdag, med några timmars lugn och ro. Skönt. :-) Passar på att kika in här och säga Hej. :-)

Så, nu ska jobba lite i lugn och ro. Sen bli det Fröken Löken & kompisar som vanligt här hemma igen. :-D

Mycket avslappnad katt. Inspirationsbild för egentid. ;-)