27 juni 2011

Samma gamla visa

Idag har det varit Dag Ett av min och Fröken Lökens gemensamma ledighet. Den rolige och påhittige Pappa M jobbar en vecka till.

Och vi hamnar i samma sak varje sommar. Det blir en krock eftersom Fröken Löken är van vid mycket folk runt sig och att det hela tiden händer saker, medan jag är van vid att jobba själv, förvisso i ett högt tempo ibland, men även med pauser. Men framförallt Själv. ;-)

Så här första dagen slutar det alltid likadant - framåt ett två på eftermiddagen är jag mer eller mindre slut, eftersom det känns som att jag haft fullt upp precis hela tiden. Vilket jag också har, eftersom jag vill vara en Bra Mamma och anstränger mig för att vi ska göra saker tillsammans. När det är lunchdags får jag liksom försöka lirka mig loss för att göra mat och sen plocka undan och sånt, och sen göra vi mer saker tillsammans. Men framåt ett två när min energi typ försvinner, DÅ börjar det krypa i kroppen på Fröken Löken och hon vill Göra något. Gärna någon form av Fysisk aktivitet också. Avslappning och Vila är inte det hon tänkt sig. ;-) Jag har frågat. Och vi vill sällan göra samma saker heller. Vi är så osynkade som det är möjligt att bli.

Sen innan dagen är slut är jag helt knäckt efter att inte kunnat vila en stund som jag hade behövt Plus att jag i flera timmar "slagit på mig själv" genom att gång på gång berätta för mig själv vilken vansinnigt dålig mamma jag är. :-( Jag VET att det inte är sant, men tröttheten sveper undan mitt försvar mot lögnerna.

Förra veckan började jag läsa om Att välja glädje av Kay Pollak. Och jag kan ju lugnt säga att det var väldigt vältajmat. Jag får verkligen varva teori och praktik nu. ;-)

För att det inte ska bli några missförstånd är det lika bra att jag skriver att jag absolut inte påstår att Fröken Löken är besvärlig. Och jag skyller inte heller på henne på något sätt. Det är klart - i stunden så kan jag tycka att hon är besvärlig och att det är hennes fel. Men innerst inne vet jag hela tiden att det inte är så. Och sen slår det som sagt över till andra hållet också - det är mig det är fel på. Men det det handlar om är helt enkelt att vi är olika - vi har olika intressen. Och vi är lika - lika envisa och besserwisseriga. :-P Och att jag upplever det som besvärligt ligger helt och hållet i mitt synsätt. Det är det jag behöver jobba med. Och gissa om jag får tillfällen till det nu! ;-)

Många säger ju att vi kan lära oss så mycket av våra barn och genom våra relationer till dem. Och nu när jag och Fröken Löken har så mycket tid tillsammans så ser jag verkligen det som man mest anar vi vardagen - att hon visar mig just de saker som jag vet att jag behöver jobba med. Som till exempel att ha Kontroll, att vara den som vet Mest och Bäst, att få det på Mitt sätt (eftersom det ju är Det Sätta) och att hålla fast vid Gamla Sanningar (de där "Varför?" får svar som "därför att det Är så" och "därför att det var så när JAG var liten"). Inget av det där är något som jag är stolt över eller vill ha kvar, men hu så jobbigt det är att lära om. :-) Speciellt när läraren är en liten besserwisser som jag själv lärt upp. ;-)

Man får se det som lektioner i att välja glädje, öva upp flexibilitet och samarbetsförmåga. Och man får vara tacksam för det vi lär oss. Och jag försöker passa på att låta den lilla besserwissern öva på samma saker, eftersom hon är likadan. ;-) :-P

(Och vem vet, när vi övat tillräckligt länge kan hon kanske gå med på att "paus" stavas just så, och inte "pawss". Till exempel. ;-) ) (Någon av er kan kanske skriva ett intyg, där det står att jag och M inte hittade på stavningen "paus" bara för att jävlas med henne. ;-) )

Man får i alla fall försöka se det som lektioner man får vara tacksam för. Fram till klockan två kan man åtminstone göra det. Sen behöver jag en annan lösning - lite mer som ett kit för Nödsituationer. ;-)

3 kommentarer:

Mia sa...

Du är nog inte ensam om att känna dig otillräcklig. Jag har gått och väntat på att barnen skall bli äldre och tänkt att då blir det lättare men inser att det inte blir det. Små barn små bekymmer, stora barn stora bekymmer. Vi är alla olika och det går inte att göra alla nöjda. Du får helt enkel låta henne ha lite tråkigt ibland för det är som Alfons farmor säger, man måste ha tråkigt för att uppskatta det roliga./ Mia

Sanna F sa...

Jag känner så väl igen mig.
Massa kramar....
Jag måste nog läsa boken jag med.
<3

Fröken Pyssel sa...

Jag är kanske en jättetråkig mamma, men jag brukar tänka att det är bra när dom har tråkigt och jag inte orkar underhålla. Tråk och tristess föder fantasi :-) Ja, och så TV:n också, den är bra. Fast ännu bättre är iPaddan. Då kan man vara en tråkig mamma och ungen lär sig ändå något smart, typ som bokstäver och grejer ;-)