07 februari 2011

Kvällsbabbel om ditten och datten och Fröken Löken och affirmationer

Godkväll!
Det här blir lite rörigt och osammanhängande. Så. Nu är du varnad. ;-)

Har precis nattat Fröken Löken och känner mig som ett rufsigt och trött troll. En vanlig kväll i en vanlig mammas liv. Där den där vanliga pappan reser lite mer än vad vi skulle önskat...

Hinner inte blogga så mycket nu. Jag har en deadline på fredag, några beställningar som ska göras, och som sagt en bortrest sambo. Men jag sköter om Pysselstafetten. :-) Och jag kan läsa lite bloggar i mobilen igen, nu när jag har ny mobil. Det är bra. Och jag har det rätt bra. Lite ont i ena armen bara, efter att jag la mig lite snyggt på isen igår under en promenad. Jag är väldigt bra på att ramla. Tyckte det inte alls var en speciellt farlig vurpa igår, men så jämför jag ju allt med när jag landade på svanskotan för några år sen. Rekommenderas inte.

Fröken Löken hade en massa planer och önskningar för sitt kvällsmål ikväll. Jag bytte bort dem mot två glas Oboy och en pratstund om affirmationer - mindre disk och bråk. Jag har affirmationskort från Kreativ Insikt och Fröken Löken gillar dem. Hon har börjat använda sina Pokemonkort som affirmationskort. Och hon måste byta kort när hon vill byta känsla. Hon är rolig. :-D Men det känns ju inte som att det är något större djup i Pokemonkorten, så jag tänkte göra egna affirmationskort till henne. Ja, hon vet ju förstås inte att de kallas affirmationer. Men hon gillar dem och hon är bra på att komma på nya. :-) Så vi gick igenom de kort jag har och hon fick säga vilka hon gillar, och sen hittade vi på nya. Mycket roligt och givande. Och bra startpunkt för diskussioner. Det handlar väldigt mycket om kompisrelationer nu - vad är snällt och vad är inte snällt, vem ska bestämma, får alla bestämma, vad kan man säga och hur kan man säga det och så vidare.

Sen fick jag lite alternativa tolkningar också. "Du är på rätt väg" tyckte hon betydde att "jag behöver inte skynda när jag går till skolan". Nja... Alltså, hon får ju absolut ha andra tolkningar än jag, men det behöver liksom inte gå ännu långsammare på morgnarna... Haha!!


Avslutar med en bild som inte har något med inlägget att göra. :-D Bilden är en liten påminnelse till mig själv: "Jag kan också virka!" Det är lätt att glömma bort det när man umgås så mycket med de andra Kakorna som alla är så duktiga på att virka. Bilden är dessutom otroligt gammal och fötterna till hör en treårig Fröken Löken. En betydligt nyare virkning ligger här i pysselrummet. Men den får nog vänta till nästa vecka då det är lite lugnare. :-) Sen hoppas jag kunna visa upp nya vantar. (Vilket är Planen, men man vet ju aldrig vart det slutar.)

Nä, ska kolla mailen lite och sköta om katten. :-)

4 kommentarer:

popetotrora sa...

Haha! Du är rolig när du kommer igång och babblar om ditten och datten! :-)

Dom virkade tofflorna är hur söta som helst!!

Jenny Bergvall sa...

Älskar ditt babbel ;)
Önskar också att jag kunde sitta med med sonen (den större) och PRATAR. Men det är mest han som håller låda och vi kommer ingen vart liksom. Han är dålig på att lyssna nu. Har så mkt i huvudet så det går inte att hålla ett samtal liksom. Fast kanske har jag inte försökt tillräckligt undrar jag ibland.. jaja, den tiden kommer kanske den också ;-)
KRAM J

Evasleva sa...

Haha :) Jag ser fram emot djupa samtal när min skrutta blir äldre och kan säga mer än bajs, snigel, boll och vovve.
Jag har också kikat på de där affirmationskorten. Skulle vilja ha de till jobbet också men det tror jag inte att jag får igenom... om jag inte köper de själv och då blir jag snål. Så jag har förståss också funderat på att göra egna, haha :)

Fröken Pyssel sa...

Men åh så söta små tofflor, alldeles bedårande! Och ja, om du river så betalar jag :-D