27 januari 2011

Ge upp och kom loss

Ett steg framåt
När jag var mindre kunde jag rita. Det var till och med det enda jag jag var bra på. Trodde jag. Jag var troligen bra på en massa annat också. Men rita var det som var Mitt.

Men sen tappade jag bort det någonstans mellan "vad andra tycker är viktigare" och "prestera för att duga". Och jag slutade att rita och måla. Helt. Och jag tappade en så stor del av mig.

När jag trots allt har försökt rita eller måla har jag bara blivit frustrerad och besviken. Innerst inne vet jag ju att jag kan! Men mina krav på mig själv matchade inte alls tid, tålamod och det faktum att jag blivit ringrostig av att inte rita på så länge.

Men för ett tag sen bestämde jag för att ta tillbaka den där delen av mig. Det betyder att jag är tvungen att möta en massa känslor och rädslor och och börja ta mig igenom dem. Jag har en otroligt kritisk inre röst som säger saker som "blir det inte Perfekt är det ingen idé", "du ritar ju som när du var 16 - man hade ju kunnat förvänta sig att du skulle prestera bättre än så nu!!", "rita och måla utan en klar bild av vad det ska bli är slöseri med tid" osv.

Det jag gör för att komma till målet (som är att komma igång igen och att bli bättre) är att jag gör något litet varje dag (eller så ofta som möjligt) och jag försöker ignorera alla elaka inre kommentarer genom att försöka ha så roligt som möjligt. :-) När jag väl tar mig tid till att rita och måla och går upp helt i det, då finns det inget som jag skulle vilja byta det mot och den kritiska inre rösten är helt tyst. :-)

Men det som gjort att det kändes som att den gigantiska spärren till slut börjat lossna var att jag till slut gav upp!! Jag gav upp mina försök att vara så himla duktig. Jag gav upp tanken på att jag "borde vara bättre" och accepterade att jag kan det jag kan och det är Där, och ingen annanstans som jag måste starta.

Och det betyder att jag ritar som när jag var 16. Jag är inte speciellt nöjd med resultatet, jag ser alltid det som jag är missnöjd med. Men jag är nöjd med att jag kommit igång igen och att jag då kan gå till nästa nivå - bli bättre. :-)

6 kommentarer:

Carolin sa...

Looking good =)

Sanna F sa...

Jag känner igen mig själv i dina tankar. Men det är ju så härligt att rita och måla så man måste tillåta sig själv att bara göra det. Men visst knycklar man ihop en hel del teckningar ;) Men man lär sig och inspireras av andra också hela tiden.
Du är jätte jätte bra!!!!!!
KRAM

Lullsan sa...

Usch för elaka inre tankar!! Det ser hur fint ut som helst, så det kan du hälsa "de elaka" om de gör sig påminda igen :0)

Viktoria- ♥s t j e r n f a l l♥ sa...

Den är verkligen jättefin tycker jag :) Du inspirerade mig idag, efter att vi pratade på FB så satte även jag igång med att teckna, fast jag är inte lika duktig som du. Men det är kul så det får väl vara det som räknas ;) Kanske, kanske, visas det upp på bloggen sen när jag är klar :P

Fröken Pyssel sa...

men åh, det känns typ som att du gått in i mitt huvud och skrivit ner precis det som jag tänkte skriva i ett inlägg idag. faktiskt på riktigt :-D Känner igen mig på varje punkt :-)

Pysselmani sa...

Jag känner igen en hel del av dina känslor. Jag förstår inte varför jag praktiskt taget lagt av med ritande och målande! För ett par år sedan satt jag med ritblocket ganska ofta. Häromdan hittade jag en bild jag byggt upp med tuschpennor som jag duttat över hela bilden. Med ens saknar jag den känsla jag fick då en bild var klar.
Fortsätt kämpa på med pennan!