19 november 2010

Det är inte alltid dåligt att vara trött. Del 2 - Intervju med Hjärtat


I det förra inlägget skrev jag om att Kroppen sagt ifrån för att få mig att vila och gå ner i varv. Det var sett lite utifrån, och nog lite grand ur Huvudets perspektiv. :-) Här är Hjärtats version av vad som hände.

* * * * *

Alltså, Det har varit SÅ jobbigt den sista tiden!! Jag upplever faktiskt att den här Omorganiseringen med nya mål, nya projekt, schemaändringar har varit ett enda totalt kaos. Visst, Omorganiseringen kom väl inte som en chock för någon, men det blev liksom Allt På Samma Gång. Och så Huvudet och Kroppen som tjafsar hela tiden! Än är det ena det viktigaste och än det andra. Och jag har faktiskt känt mig helt osynliggjord. Det känns inte alls kul... Jag menar, jag VET ju att jag kan hjälpa dem! De behöver faktiskt min hjälp för att komma vidare på ett bra sätt. Men nejdå... När det blir så där hysteriskt mycket varken ser eller hör de mig längre.

Jag har försökt prata med dem, men det har inte varit det lättaste! Verkligen inte! Huvudet har inte velat lyssna alls. Hon har alldeles för mycket att göra säger hon. Det är fixarlistor som ska skrivas, böcker som ska läsas, projekt som ska planeras och genomföras, osv, osv. Ibland har jag till och med fått känslan av att hon inte ens känner igen mig!! (Visst är sånt obehagligt!? Vi har ju känt varandra hela livet, även om det ibland dröjt mellan samtalen, och så tittar hon på mig som om hon aldrig sett mig förut!!!)

Kroppen har varit lite lättare att prata med. Hon har åtminstone förstått att den här omorganiseringen blev lite väl rörig och att det ha brustit i informationen. Men hon har ändå inte sett hela vidden av problemet tycker jag. Hur som helst så fick jag henne att förstå att vi behöver stanna upp lite och hinna prata med varandra. Det är ju faktiskt inte Huvudets enmansföreställning det här! Även om hon nu fått för sig det. Så Kroppen satte in Stora Tröttheten och sen fick hon min kompis Magen att gå med på att fejka en magsjuka, bara för att skrämmas. (Jo, man får göra så när det är extrema situationer.) Sen har Kroppen en Förkylning på stand by också - redo att rycka ut när som helst. (Jag tycker det blev en rätt bra kombination av åtgärder faktiskt. Och det verkar ju funka!)

Framför allt har jag känt att de, både Kroppen och Huvudet, måste lugna ner sig och tystna, så att de HÖR mig över huvudtaget! För som jag sa i början så har jag känt mig väldigt osynliggjord av dem. Speciellt av Huvudet. Jag skulle väl inte gå så långt som att säga att jag blivit mobbad av Huvudet, men jag har blivit ignorerad väldigt mycket, och förminskad. Vi behöver jobba med vår relation.

Just nu är jag glad över att Kroppen och Huvudet lugnat ner sig så pass mycket att de faktiskt kan stanna upp och lyssna. Det känns faktiskt jättebra!!

För att komma vidare vill jag att vi i lugn och ro kollar igenom den här omorganisationen tillsammans: ser på vilka som är våra nya mål och vilka av dessa som har högst prioritet, ser vart vi ska ha vårt fokus, och sen gör en plan. Jag tror verkligen att det här kommer att bli riktigt bra, till slut. Både Kroppen och Huvudet är ju väldigt kloka och smarta, och jag har koll, så det känns faktiskt som att vi kommer att bli ett väldigt bra team när vi har jobbat ihop oss lite mer. :-)

* * * * *

(Kommentar: Hjärtat känner att det kämpar lite ur underläge här, och har ett behov av att äntligen bli sedd, därav en överanvändning av ordet "faktiskt", för att hävda sig en smula. ;-) )

1 kommentar:

Evasleva sa...

Haha! Dina intervjuer är så bra. Jag tror att många känner igen sig. Jag tycker det låter som att ni alla där hos dig skulle behöva lite mindfullnessövningar. Så att ni lär er kommunicera med varandra, haha ;)
Hoppas att du (ni) får en riktigt bra helg! En lugn sådan gissar jag :)