16 november 2010

Den nödvändiga Medvetenheten

Självbiografi i fem kapitel

Jag går nerför gatan.
Det är ett djupt hål i trottoaren.
Jag ramlar ner.
Jag är förlorad...jag är hjälplös.
Det är inte mitt fel.
Det tar evigheter att ta sig upp.


Jag går nerför samma gata.
Det är ett djupt hål i trottoaren.
Jag låtsas att jag inte ser det.
Jag ramlar ner igen.
Jag kan inte fatta att jag är här igen.
Men det är inte mitt fel.
Det tar lång tid att ta sig upp.


Jag går nerför samma gata.
Det är ett djupt hål i trottoaren.
Jag ser det.
Jag ramlar ner...det är en vana...
men mina ögon är öppna.
Jag vet var jag är.
Det är mitt fel.
Jag kommer upp på en gång.


Jag går nerför samma gata.
Det är ett djupt hål i trottoaren.
Jag går runt det.


Jag går nerför en annan gata.

av Portia Nelson

* * * * *
Jag har läst den här dikten någonstans för länge sen, och den senaste veckan har den dykt upp på två olika ställen och jag var tvungen att leta upp den. Den är så enkel och så tydlig. Perfekt. :-)

Själv ha jag länge funderat över hur min väg fram till hålet egentligen ser ut, och hur en annan gatan skulle kunna se ut, för mig. Det första är ganska lätt (planerar in för mycket, vill för mycket, för höga krav, allt på en gång osv), medan det andra är betydligt svårare, eftersom man måste föreställa sig något som skiljer sig från det man är så van vid. Det kan vara svårt att ens komma på hur det skulle kunna se ut. :-)

M sa skämtsamt att jag har en vers till: "Jag går ner för samma gata. Det är ett djupt hål i trottoaren. Jag hoppar ner i det." Haha!! Det är sant, men då är det en annan typ av hål. :-) Då är det mer något gammalt som behöver fixas till och städas bort. Och jag ser då till att ha en stege med mig, och, ifall den skulle gå sönder, någon som står vid kanten beredd med en repstege. ;-)

Känner du också igen dig i dikten? Har du kanske till och med lyckats "byta gata"? Berätta! :-)

3 kommentarer:

Sara sa...

Klockren dikt! Jag behöver också byta gata men jag är inte klar över hur. Ett annat problem är att jag ibland hoppar ner i hålet självmant för att jag vet ju vad som finns där. Även om det är mörkt och hemskt så är det välbekant till skillnad från "den andra gatan". Det är läskigt att byta till något okänt. För tänk om det finns ett liknande hål där också?
Kram

Inga sa...

Bra dikt! Ibland blir tänker jag att man blir knuffad ner i hålet. T ex kan man bli beordrad att utföra uppgifter som man vet "äter upp" en. Visst önskar man ibland att man kunde/vågade göra helt om och ta en annan gata.

Evasleva sa...

Hm.. jag har bytt gata :) Men det finns andra hål där. Vissa har man lärt sig var de är och andra blir man överskad av, haha. Det var en väldigt dylig metafor.
Knuffad ner i några hål tror jag däremot inte att vi blir, vi är så duktiga själva på att ramla ner i hål och skylla på vägarbetarna ;)