14 september 2010

På andra sidan akuten...

Igår var en minst sagt intensiv dag. Fröken Löken, som i förrgår fick ont i halsen, blev snabbt sämre (med hög feber och svårt att andas pga förkylningsastma och mediciner som inte hjälpte). M var som tur var inte på resa, utan han kunde jobba hemma och vi turades om att vara med Fröken Löken. (Och på så sätt fick jag klart tutorialen till äppelgilangen.) En stor fördel med M är att han har urdåligt luktsinne, så han kan torka upp kräks utan att själv börja kräkas...

Hon blev inte bättre, så strax för klockan sex åkte vi till läkaren för att få starkare mediciner. Eftersom vi hade bokat en läkartid, trodde vi, och sa till Fröken Löken, att vi bara skulle dit, träffa en läkare, få medicin och sen åka hem igen. Innan vi gick ut genom dörren plockade jag i alla fall lite snabbt ihop lite extrakläder till henne, lite chips och några russin och en vattenflaska. (Det visade sig vara mycket klokt.) Någon middag hade vi inte ätit.

Först fick vi vänta en halvtimme på läkaren. Medicinen där hjälpte inte och vi fick åka vidare till akuten på sjukhuset. Och att sitta i akutens väntrum och vänta på att överhuvudtaget få anmäla sig är bland det värsta jag vet. Speciellt med sjukt barn som bara vill hem. När vi tillslut fick träffa några sköterskor lät Fröken Lökens andning bättre än vad den gjort under hela dagen, men fortfarande inte bra. Vi fick sen ett rum och hon fick inhalera andra mediciner som hjälpte bättre. Klockan tio somnade hon totalt utmattad efter en superlång dag. Strax före tolv fick vi åka hem - efter fem timmar på akuten, och sex timmar efter att vi åkte hemifrån.

Jag skulle kunna skriva en massa om sådant som inte flöt på bra och sådant som vi var missnöjda med. Men det tänker jag inte göra. Och även igår försökte jag verkligen vara så positiv och lugn jag bara kunde, för jag visste att det var det bästa jag kunde göra i den situationen. Jag fokuserade istället på det jag var tacksam för. Som att det inte var lika jobbigt som första gången vi fick åka till akuten på grund av hennes förkylningsastma. DÅ var hon 14 månader och vi visste inte ens att det fanns något som hette förkylningsastma. Det enda vi visste då var att vårt barn knappt kunde andas. Den här gången kändes det också tryggt att vara där hjälpen fanns, även om läkare och sköterskor hade mycket att göra och det var otroligt mycket väntan.

Idag har Fröken Löken varit mycket bättre. Hon har lekt hela dagen. M verkar vara som vanligt, men jag har varit helt slut. Jag har trots det varit assistent åt Fröken Löken när hon arrangerat kalas åt gosedjuren. :-)

6 kommentarer:

NjutVarjeDag sa...

Känner med er. Det var inte många vekor sedan jag och tjejen tillbringade några dagar och nätter på sjukhuset i samma ärende. Man får vara glad att det finns hjälp att få. Vi har än så länge sluppit akuten. Hittills har hon blivit sjuk på helgen eller nattetid, vilket gjort att vi via sjukvårdsupplysningen fått tid på jourmottagningen på sjukhuset. Är tacksam för att vi har sluppit akuten - barnen ska inte behöva se det som ev. kommer in där.
Hoppas att krafterna återvänder fort till er!
Tänker på er!
kram
Anneli

Jenny Bergvall sa...

Usch ja det är inge kul med förkyldningsastma och akutbesök. Man får som sagt vara tacksam för att det finns hjälp att få och att dom blir bättre våra små. Jakob verkar ha växt ifrån sin nu tack o lov mer än två år tror jag, sen han fick astman.

Miss Cutiepie sa...

Ja det är hemskt att sitta och vänta på akuten! Vårt värsta besök var på akuten i London när lilleman blev akut sjuk. Fruktansvärt! Tur att allt gick bra till slut! Kram

Fröken Pyssel sa...

Åh fy vad otäckt :-( På akuten med barn är inge vidare och när det gäller andningen, hua! Skönt att ni kände er tryggare denna gång och att hon är större, första gången måste verkligen ha varit fruktansvärd! Tur att liten är bättre nu!

Jenny sa...

Förkylnings astman låter otäck, skönta att det "gick bra" iallafall även om det vart lång tid.
Hoppas ni kryar på er och att kraften återkommer fort.
Kram

Evasleva sa...

Hua vad jobbigt! Skönt att hon mår bättre nu!