29 juni 2010

Sommarlov är inte alltid lätt

Nu har vi sommarlov. Inga stressiga morgnar. Inte en massa jobb. Inga... Men vänta nu. Vi gillar ju dagis! Och jag gillar mitt jobb!

Jag och Fröken Löken är nu inne på dag två på sommarlovet (jag räknar inte midsommarhelgen, för då var M ju med oss och det var som en minisemester). Och det de här dagarna handla om är OMSTÄLLNING. Hon är van vid att ha kompisar omkring sig och att det händer saker. Jag är van vid att vara själv och att styra och ställa med min tid som JAG vill. Nu ska vi anpassa oss till varandra och hitta något sätt som funkar. Dag ett gick det sådär. Nej, det gick skitdåligt.

Fröken Löken vill ha hela min uppmärksamhet, hela tiden. Jag vill ge henne det, och samtidigt vill jag hinna med matlagning, lite städning, läsa lite bok, göra något kreativt, kanske hinna med lite jobb och vila. Ha! Efter att ha brutit ihop på kvällen inser jag ju att jag skulle behöva vara fyra personer för att klara av det där!

Dag två har jag gjort mer för MIG. Fröken Löken ha fått leka mer själv. Men jag har haft så dåligt samvete och ont i magen hela tiden. Men jag har fortsatt, för att jag vet att både hon och jag måste vänja oss vid det. Annars kvävs jag.

Vi har pratat om att vi är vana vid att dagarna ser ut på ett visst sätt, och att vi nu får vänja oss vid att vara med varandra istället. Det tar några dagar för oss att vänja oss vid sommarlovsdagarna. Idag tyckte hon att hon redan vant sig. Jag sa att jag nog behöver ett par dagar till. ;-)

Jag har sådana tokigt höga krav på hur jag ska vara för att duga som mamma. Jag kan göra hur mycket som helst för henne, och ändå känna det som att jag är en totalt värdelös mamma och inte har gjort någonting varken för eller med henne. Jobbar med det där, för jag vet ju att det inte är sant.

För att försöka se det vi faktiskt gör, istället för det vi inte gör (oj, den listan kan göras lång), ska jag skriva upp det vi gjort de här dagarna. Jag kanske inte bloggar om det, men jag ska skriva upp det för min egen skull. (Nu har vi gjort mer än detta idag, men jag är så trött att mitt minne strejkar. = Hjälp, vi kan väl inte bara gjort detta!? Jag måste ha glömt en massa. ;-))


Idag har jag:
läst ett halvt blogginlägg från Flying Lessons, medan Fröken Löken ritade med gatukritor bredvid
fixat mellis och lunch

börjat sy på en enkel klänning till Fröken Löken (jag fick pyssel- och egentidsabstinens så jag höll på att bli sinnessjuk)

Tagit mig tid till att blogga fastän jag är toktrött :-)

Och med Fröken Löken:
planterat oregano, som vi fick av en granne

 vattnat våra blommor och jordgubbsplantor på uteplatsen

ätit jordgubbar och glass :-)

Och Fröken Löken har:
ritat med gatukritor överallt
lekt med rockringen massor
lekt med lego inne en kort stund
gått på små promenader (Hm...)
träffat små små hundvalpar
pratat med kompisar på dagiset här bredvid
cyklat lite
åkt lite sparkcykel
spelat innebandy med M och grannarna
suttit och ritat bredvid mig

Så ser det ut hos oss. Hur är det hos er? Och hur tacklar ni omställningen från vardag till semester? Jag vill verkligen veta hur andra klarar av det utan att gå sönder! :-)

3 kommentarer:

PErsilja sa...

Jag har inte de där omställningsbesvären som du eftersom mina barn aldrig varit på dagis. När de började vara mer och mer i skolan fick jag tid som jag aldrig haft. Jag är så van att alltid ha dem bredvid så jag tänker inte på det. Jag försöker vara närvarande utan att vara en lekkompis till dem. Det funkar bra för att det alltid varit så. Det är nog svårare med ett barn. Där blir ju du viktigare, men å andra sidan slipper du de evinnerliga medlingarna- Jag tycker det låter som att fröken löken har det hur bra som helst och att hon roar sig bra. Dötid är asviktigt. Det är då hon utvecklar sin fantasi och kreativitet!!!!! Du får helt enkelt sluta klanka på dig själv och sänka ambitionerna för du är redan hennes världsbästa mamma bara genom att finnas bredvid henne!!!

Anonym sa...

Att "bytlånas barn" är ett annat knep för då leker de med varandra och är inte lika beroende av dig som förälder. Då kan du få lite läs eller pysseltid över för egen del också.

Fröken Pyssel sa...

Det ser ut som att ni haft en mysig dag :-) Jag brukar tänka att tristess är bra för barn då de måste använda fantasin lite mer. Sen är ju alla barn olika och behöver olika mycket stimulans och ibland får man hjälpa dem på traven lite.