22 november 2009

Life is like riding a bicycle...


bild härifrån

Just nu känns det som att jag trampar på, men det går långsamt. Och när det går långsamt blir det vingligare och man faller lättare.

För några dagar sedan bestämde jag mig för att inte fortsätta att vara med i Kitschy Digitals teamet. Att ta det beslutet och att komma vidare vara så otroligt mycket jobbigare än jag trott.

Dagen jag fick mailet om att jag fick vara med i teamet är nog en av de lyckligaste dagarna i mitt liv. Det var som att jag fick bekräftelse på att lämna min gamla yrkesroll för att ägna mig åt pyssel istället var HELT RÄTT. Och det kändes som om Kitschy Digitals blev som min pysselfamilj. Och nu hade det varit så skönt om jag bara känt "jag har inte tid, jag ska ägna mig åt annat". Men jag saknar tillhörigheten så otroligt mycket.

Ett av de främsta skälen till att jag slutar är att jag försöker byta självbild, från att ha varit "en som gör saker för att hjälpa fram andra" till att bli "en som gör egna saker och säljer". Jag har märkt att jag skjuter på att göra saker till min Etsy shop, trots att det har varit prio ETT i några veckor. Jag hittar på andra saker istället. Och att hjälpa andra känns ju alltid bra, så det går ju solklart före mig själv! Så nu TVINGAR jag mig själv att plocka bort det som distraherar och får mig att frivilligt tappa fokus.

Men shit vad svårt det är ändå! Dagen efter att jag slutade fick jag mail av en annan pysselvän som undrade om jag ville göra lite grejer med hennes saker. Och det vill jag ju! Dels för att det är KUL, för att hon gör fina saker som jag vill leka med och vill att fler ska upptäcka, och dessutom för att jag känner mig smickrad. Men också för att det är den gamla trygga vägen. Och tror ni inte att jag även börjar snegla på mina gamla Kitschy grejer och tänka att "det skulle ju vara kul att hitta på något med det här". Jag tror inte jag på ett bättre sätt kan illustrera hur mitt huvud väldigt effektivt motarbetar förändringar!!! (Sen spelar det i och för sig också in att jag inte längre måste producera ett visst antal projekt i månaden. Att få göra det jag känner för är ju så mycket mer inspirerande. :-) )

Jag missade dessvärre att det fanns ett mellanled i processen: "en som står och undrar Vad hände?, Vad ska jag sälja hade jag tänkt? Hur ska det här gå???" Det är inte ett så kul ställe att vara på. :-(

Hur som helst. Jag är så otroligt tacksam över att ha fått vara med i Kitschy teamet! :-) Och jag är ännu mer tacksam över de vänner jag fått där! Nu hoppas jag att jag snart kan komma igång med pysslandet igen, så att de glada känslorna jagar bort oron. Trots svackan vet jag ju fortfarande vad jag vill. :-) Och nu ska jag cykla vidare mot MINA mål. :-)

1 kommentar:

Ruuthie sa...

Vilket vackert kort!! Tack för en inspirerande blogg, här kommer jag att titta in ofta!